(på svenska efter foto-bilder)
In the AnjiPlay kindergartens in China, the words Love, Risk, Joy, Engagement and Reflection are their guiding principles. Yesterday I wrote a post about Love and Joy, today I will focus on Engagement... starting with AnjiPlay as a start of my exploration of this word.
AnjiPlay describes Engagement as...
A deep connection with the world and all that inhabits it.
The experience of pursuing limitless depth is engagement.
True engagement arises from the process of a child’s passionate exploration and discovery of the physical and social worlds. Anji Play confers the greatest degree of freedom to the child, allowing the child opportunities to move within an open-ended space, to fully explore and experience the surrounding environment, and therefore fully engage body and mind.
In the many dictionaries available online the word is described as "emotional involvement or commitment", the act of engaging or the state of being engaged... -engaging meaning "tending to gain favourable attention or interest (attractive)" and engaged is "being involved in an activity". "The fact of being involved with something" and "the process of encouraging people to be interested in the work of an organisation etc" - it can also mean being betrothed to a loved one, is connected to war and fighting, arranging to meet someone somewhere, as well as an arrangement like a talk. These latter explanations are not going to be explored in this blog-post. As I see these explanations from the dictionaries and AnjiPlay I make connections to the words Wonder, Curiosity and Interaction in my theory of Original Learning . How do we as educators encourage children to become engaged with the world around them. Of course, children are naturally curious, and naturally seek out to engage and interact with others. As educators we strive to offer children a wide variety of stimulus so that children can make informed decisions. We have a duty to support the children to actively engage not only in the limited interactions of the world in their own neighbourhood, but also the whole community, country and the world. Our world is so much more connected for us as humans (it has always been connected as a planet, weather, ocean systems etc etc) as technology has allowed us to be able to communicate with other humans around the world. Our actions, our choices have an impact on others globally - whether it be buying food that has been grown in other countries, or clothes that have manufactured elsewhere, from raw products from yet another place, or our technology with parts that come from various different places... our every day things are connected to the rest of the world, whether we think about it or not. And in the days of Covid-19 pandemic we can see even more how we are connected as a global community and not just a local community. Essentially we are layers upon layers of engagement, responsibility, wonder, abuse, interactions, curiosity, risk, love, hate, fear, knowledge, hope etc so back to the early years... In Anji there was also layers of engagement when it came to their kindergartens, not just the teachers engagement to strive to provide excellent spaces for play and learning, and the children's engagement in their own play and learning... but also the engagement of the parents, the local authorities and the community at large. Which reminds me of the a similar engagement strategy of the Reggio Emilia Approach™ in northern Italy. The engagement of the whole city in the lives and well being of the children.
The above circle shows the layers of engagement in AnjiPlay with the child at the centre and their language of play as the children's medium of engagement. The circle implies that learning comes about when everyone is engaged in the way children engage with the world around them, not that policy makers should be directing the content of what children should know, but that they are investing in learning about how children learn so that they can provide the parents and educators the resources to better engage with the children to maintain the children's engagement with learning. Schools have a reputation of being spaces where too many children disengage with learning, even with the most amazing educators, because the system is not engaged in how children learn - the process, but only in the end results, the product. If there. is a lack of true engagement by policymakers, and leaders in education in the process it makes the work of the teacher even harder as they are not getting the support they need to engage all of the children in their care.
When I was in Anji I got the sense that the community was investing and engaging with the AnjiPlay approach, and also understood that this has been a long process and hard work by Ms Cheng to communicate the principles of AnjiPlay so that there could be a community wide engagement. Especially in a pedagogical approach that is revolutionary for its area, and most likely in many parts of the world too... revolutionary ideas are often met with resistance at first, because they require change. Change takes courage.
Again I am brought back to our state of pandemic and all the changes that have been forced upon us by the need to prevent the virus from spreading. Different countries have had different approaches... I live in Sweden that has not opted for lockdown, but for the engagement of the Swedish people to respect and value the lives and health of others. Which makes me think of the competent child... an important principle of the Reggio Emilia Approach™ but also in AnjiPlay too. How we view the child as educators is going to impact how we see their ability to engage, how much we allow them to engage and also in what we allow them to engage in... this requires trust... and that brings us to risk... which I will explore tomorrow.
Sweden made the choice to trust its people to be capable of self-isolation when sick, of keeping good distance from each other to restrict infection, to wash their hands, keep things clean and hygienic. The authorities believed that if the pandemic required long term action to keep it manageable and and the spread as low as possible, and the deaths as low as possible then it also needed to be a sustainable approach. Yesterday I wrote about love and joy as freedom. In lockdown people are separated from each other - from loved ones, they are also separated from sources of joy... so in a way it is not only physical isolation the soul has to an extent been robbed of its freedom. Here in Sweden preschools and schools are still open. Children are able to interact with each other - there is joy and love - there is freedom. I would like to point out that I have never seen a preschool so healthy as these last few months... not just the extra cleaning, the extra hand washing, the extra awareness of infection, but the fact that adults and children alike stay at home when they are the slightest bit sick. usually their are always a few snotty noses that need to be wiped several times a day... there are no such noses needing attention. There has been no tummy bug vomit nightmare sweeping through the preschool and claiming its victims one after another. It makes me realise just how often we work as educators, slightly sick, spreading our infection, and also how often children are sent in sick because parents need to work.
Anyway, the whole point of this is that if we as educators are to view the children as competent, surely we need to be viewed as competent by our own country's leaders? if the authorities are saying that lockdown is essential to stop the spread, then basically it is saying we don't trust you to keep each other safe - maybe there is good reason for that... I don't know, I am just trowing out ideas for us to explore. Many compare Sweden's numbers with our Scandinavian neighbours who went into lockdown early, and compared to them it looks horrendous... but compared to other countries that have locked down the numbers are much better, and then there are those countries coming out of lockdown with better numbers than Sweden that are now seeing another increase in numbers. Which method is best is at the moment impossible to say, we are all in the same boat, some kind of social experiment where it feels the focus is not to thrive but to minimise the negative outcomes. In a way this is maybe how the education is addressed too? That the whole system is built year after year to prepare the children for what is to come... exams, and the product of that.. results. Policymakers engage to focus on reducing the negative outcomes, low exam results, or no results, dropping out of school etc, reducing negative behaviour (and that idea of negative and positive behaviour maybe is a little too binary, and too narrowly defined). What if the education authorities focused on children thriving as learners and fellow humans? How would the education system look then? I feel that the focus would be on engaging the children in their own learning and the learning of others, about being active participants in society.
In a way it is impossible to choose one word and like engagement and look for ways to improve the education system... even if it does give us possible clues. Learning is transdisciplinary and interconnected with the world around us... like the symbolism of Original Learning, it is the interweaving of many elements, it is complexity, diversity.
"The two most engaging powers of an author are to make new things familiar, familiar things new." William Makepeace Thackeray
I think this is true of educators too, to engage children we strive to make new things familiar so that children feel safe to explore them and understand, and that we also strive to make the familiar new so that we allow children to understand the complexity of the world around is, that there are many interpretations and perspectives... to be aware of the dangers of the single story.
This is where wonder, curiosity, interaction, knowledge and imagination all come into play. Words I use as my principles of Original Learning. As educators we strive to create environments and experiences of wonder, to expose children to the new, to awaken their curiosity. But we also need to take the time to understand the children, we need to engage in their learning processes, so that we are not exposing them to things beyond their capability, or beyond their level of interest or curiosity, or that are too easy or too uninteresting - that sweet spot of curiosity and competence, that challenges them within the safety of their own capabilities. Being engaged in their development that we know what skills they need to develop first so that we can safely expose them to new wonders for them to explore and expand on.
Yesterday I wrote about intellectual love suggested by Spinoza and that this love is a connection with the whole world - I wrote "We become a part of a whole, and that love is about emergent and collective responsibilities rather than controlling, directing or exploiting others. Maybe the reason love is being discouraged in practice in EY settings is the fact the dominating kind of society that we live in is about control, about choosing safety over risk, of sameness over diversity... and that love, professional or intellectual, represents a threat to the status quo... it brings with it the ability to work through our fears, which is a process that allows us to become closer, to share values, to create an equal and meaningful community... there is power in that, a kind of power that is harder to dictate over as social justice will be prioritised over compliance."
In a sense this is engagement... that engaging with the world is an act of love. Engagement in this sense is interaction with the world in a state of love and joy. Engagement is also listening. Yesterday I wrote that listening was an act of love. You see how the words are all inter-connected, threads interwoven to create a whole. I will conclude this word exploration (far from exhausted) with the following quote by Mae Jemison (astronaut) The drills we do, where you're telling kids to memorize things, don't actually work. What works is engaging them and letting them do things and discover things.
I AnjiPlay-förskolorna i Kina är orden Kärlek, Risk, Glädje, Engagemang och Reflektion deras vägledande principer. Igår skrev jag ett inlägg om kärlek och glädje, idag kommer jag att fokusera på engagemang ... med AnjiPlay som en början på min utforskning av detta ord.
AnjiPlay beskriver Engagement som ...
- En djup förbindelse med världen och allt som bebor den.
- Upplevelsen av att sträva efter gränslöst djup är engagemang.
- Verkligt engagemang härrör från processen för ett barns passionerade utforskning och
upptäckt av de fysiska och sociala världarna. Anji Play tillhandahåller den största graden
av frihet till barnet, vilket gör att barnet får möjlighet att röra sig i ett öppet utrymme, att
utforska och uppleva den omgivande miljön, och därför engagera kropp och själ fullt ut.
I de många ordböcker som finns tillgängliga online beskrivs ordet som "känslomässigt medverkan eller åtagande", handlingen att engagera sig eller tillståndet att engagera ... -engagerande innebär "tenderar att få god uppmärksamhet eller intresse (attraktiv)" och engagerad är " att vara involverad i en aktivitet ". "Det faktum att vara inblandad i något" och "processen att uppmuntra människor att vara intresserade av arbetet i en organisation etc" - på engelska det kan också innebära att man är förlovad, är kopplad till krig och strider, arrangera att träffa någon någonstans, liksom ett arrangemang som en presentation/tal. Dessa senare förklaringar kommer inte att utforskas i detta blogginlägg. När jag ser dessa förklaringar från ordböckerna och AnjiPlay gör jag kopplingar till orden förundran, nyfikenhet och interaktion i min teori om Original Lärande. Hur uppmuntrar vi som lärare barn att engagera sig i världen omkring dem. Självklart är barn naturliga nyfikna och söker naturligt att engagera sig och interagera med andra. Som lärare strävar vi efter att erbjuda barn ett stort utbud av stimulans så att barn kan fatta välgrundade beslut. Vi har en skyldighet att stödja barnen att aktivt engagera sig inte bara i en omvärld begränsade av endast interaktioner i sitt eget område, utan också hela samhället, landet och världen. Vår värld är så mycket mer sammankopplad för oss som människor nu (den har alltid varit sammankopplad som en planet - väder, havssystem osv.) eftersom tekniken har gjort det möjligt för oss att kunna kommunicera med andra människor runt om i världen. Våra handlingar, våra val, påverkar andra globalt - vare sig det handlar om att köpa mat som har odlats i andra länder, eller kläder som har tillverkat någon annanstans, från råvaror från ännu en annan plats, eller vår teknik med delar som kommer från olika platser ... våra vardag är fylld med saker kopplade till resten av världen, oavsett om vi tänker på det eller inte. Och under Covid-19-pandemin kan vi se ännu mer hur vi är sammankopplade som ett globalt samhälle och inte bara ett lokalsamhälle. Egentligen är vi lager på lager av engagemang, ansvar, förundran, övergrepp, interaktion, nyfikenhet, risk, kärlek, hat, rädsla, kunskap, hopp osv. så tillbaka till förskolan... I Anji fanns också lager av engagemang när det gällde deras förskolor, inte bara lärarnas engagemang för att sträva efter att ge utmärkta utrymmen för lek och lärande, och barnens engagemang i sin egen lek och lärande ... utan också engagemanget hos föräldrar, de lokala myndigheterna och samhället i stort. Som påminner mig om en liknande engagemangsstrategi från Reggio Emilia Approach™ i norra Italien. Hela stadens engagemang i barnens liv och välbefinnande.
Ovanstående cirkel visar lagren av engagemang i AnjiPlay med barnet i mitten och lek som som barnens engagemangsmedium. Cirkeln innebär att lärande uppstår när alla är engagerade i hur barn engagerar sig i omvärlden, inte att beslutsfattare bör styra innehållet i vad barn borde veta, utan att de investerar i att lära sig hur barn lär sig så att de kan ge föräldrarna och lärarna resurser för att bättre samverka med barnen för att upprätthålla barnens engagemang i lärande. Skolor har ett rykte om att vara platser där för många barn blir oengagerade i sitt lärande, även med de mest fantastiska lärarna, eftersom systemet inte är engagerat i hur barn lär sig - processen, men bara i slutresultatet, produkten. Om det. är en brist på verkligt engagemang från beslutsfattare, och utbildningsledare i processen gör det lärarens arbete ännu hårdare eftersom de inte får det stöd de behöver för att engagera alla barnen i deras vård. När jag var i Anji fick jag känslan av att samhället investerade och engagerade sig i AnjiPlay-strategin och förstod också att detta har varit en lång process och hårt arbete av Ms.Cheng för att kommunicera principerna för AnjiPlay så att det kunde finnas ett samhälls-brett engagemang. Speciellt i en pedagogisk strategi som är revolutionerande för dess område, och troligen i många delar av världen också ... revolutionära idéer möts ofta med motstånd först, eftersom de kräver förändring. Förändring kräver mod. Återigen återförs jag till vårt pandemitillstånd och alla förändringar som har tvingats på oss av behovet av att förhindra viruset från att spridas. Olika länder har haft olika tillvägagångssätt ... Jag bor i Sverige som inte har valt att låsa ner (lockdown), men valt att lita på engagemanget från det svenska folket att respektera och värdera andras liv och hälsa. Som får mig att tänka på det kompetenta barnet ... en viktig princip i Reggio Emilia Approach™ men också i AnjiPlay. Hur vi ser på barnet som pedagog kommer att påverka hur vi ser deras förmåga att engagera sig, hur mycket vi tillåter dem att engagera sig och även vad vi tillåter dem att engagera sig i ... detta kräver förtroende ... och risk ... som jag kommer att utforska i morgon. Sverige valde att lita på sitt folk att själv-isolera sig när de är sjuka, att hålla distans ifrån varandra för att begränsa infektioner, tvätta händerna, hålla saker rena och hygieniska. Myndigheterna trodde att om pandemin krävde långsiktiga åtgärder för att hålla den hanterbar och hålla spridningen så långsamt som möjligt och dödsfallen så låga som möjligt - så måste det också vara en hållbar strategi. Igår skrev jag om kärlek och glädje som frihet. I lockdown är människor separerade från varandra - från nära och kära, de är också åtskilda från källor till glädje ... så på ett sätt är det inte bara fysisk isolering, men själen till en viss grad har blivit berövad av sin frihet. Här i Sverige är förskolor och skolor fortfarande öppna. Barn kan interagera med varandra - det finns glädje och kärlek - det finns frihet på sätt och vis (men inte för dom äldre, och det är tydligt att dom lider). Jag vill påpeka att jag aldrig har sett en förskola som är så frisk som de senaste månaderna ... inte bara den extra städningen, den extra handtvätten, den extra medvetenheten om infektion, men det faktum att både vuxna och barn stannar på hemma när de är det minsta sjuka. vanligtvis är det alltid några snoriga näsor som behöver torkas flera gånger om dagen ... det finns inga sådana näsor som kräver uppmärksamhet. Det har inte förekommit någon kräksjuka mardröm som bruka svepa genom förskolan och hävdar sina offer efter varandra. Det får mig att inse hur ofta vi arbetar som lärare, lite sjuka, sprider vår infektion, och hur ofta barn skickas in sjuka eftersom föräldrar behöver arbeta.
Hur som helst, hela poängen med detta är att om vi ,som pedagoger, ska se barnen som kompetenta, måste vi säkert betraktas som kompetenta av vårt eget lands ledare? Om myndigheterna säger att lockdown är viktigt för att stoppa spridningen, så säger det i princip att vi inte litar på er för att skydda varandra - kanske det finns god anledning till det ... Jag vet inte, jag bara slänga ut idéer för oss att utforska. Många jämför Sveriges siffror med våra skandinaviska grannar som gick in i lockdown tidigt, och jämfört med dem ser det fruktansvärt ut ... men jämfört med andra länder som har locked-down är antalet mycket bättre, och sedan finns det de länder som kommer ut ur lockdown med bättre antal än Sverige som nu ser en ökning av antalet. Vilken metod som är bäst är för tillfället omöjlig att säga, vi är alla i samma båt, ett slags socialt experiment där det känns att fokus inte är att trivas (thrive - blomstra, frodas) utan att minimera de negativa resultaten. Kanske det här är hur utbildningen/skolsystemet också behandlas? Att hela systemet byggs år efter år för att förbereda barnen på vad som kommer ... tentor, och produkten av det... resultat. Policymakers engagerar sig för att fokusera på att minska de negativa resultaten, låga examensresultat eller inga resultat, barn som hoppa av skolan, minska negativt beteende (och den tanken om negativt och positivt beteende kanske är lite för binärt och för snävt definierat). Tänk om utbildningsmyndigheterna fokuserade på att barn trivs som elever och medmänniska? Hur skulle utbildningssystemet se ut då? Jag känner att fokus skulle ligga på att engagera barnen i sitt eget och andras lärande, om att vara aktiva deltagare i samhället. På ett sätt är det omöjligt att välja ett ord som engagemang och leta efter sätt att förbättra utbildningssystemet ... även om det ger oss möjliga ledtrådar. Lärande är tvärvetenskapligt och sammankopplat med världen runt oss ... precis som symboliken för Original Learning, det är sammanvävningen av många element, det är komplexitet, mångfaldheten. "De två mest engagerande krafterna hos en författare är att göra nya saker bekanta, bekanta saker nya." William Makepeace Thackeray
Jag tror att detta gäller för lärare också - att engagera barn strävar vi efter att göra nya saker bekanta så att barnen känner sig trygga att utforska dem och förstå, och att vi också strävar efter att göra det bekanta nytt så att vi låter barnen förstå komplexiteten i omvärlden och att det finns många tolkningar och perspektiv ... att vara medveten om farorna med den enda berättelsen. (The Dangers of a Single Story TEDTalk) Det är där förundran, nyfikenhet, interaktion, kunskap och fantasi alla spelar in. Ord jag använder som mina principer för Original Learning. Som lärare strävar vi efter att skapa miljöer och upplevelser av förundran, att utsätta barn för det nya, för att väcka nyfikenhet. Men vi måste också ta oss tid att förstå barnen, vi måste engagera oss i deras inlärningsprocesser, så att vi inte utsätter dem för saker som ligger utanför deras förmåga, eller utöver deras intresse eller nyfikenhet, eller som är för enkla eller för ointressant - den "söta platsen" (sweet-spot) av nyfikenhet och kompetens som utmanar dem inom säkerheten för sina egna förmågor. Att vara engagerade i deras utveckling så att vi vet vilka kunskaper/färdigheter de behöver att utveckla först så att vi på ett tryggt sätt kan utsätta dem för nya underverk för dem att utforska och utvidga.
Igår skrev jag om intellektuell kärlek som Spinoza föreslog och att denna kärlek är en koppling till hela världen - jag skrev "Vi blir en del av en helhet, och att kärlek handlar om framväxande och kollektiva ansvar snarare än att kontrollera, styra eller utnyttja andra. Kanske anledningen till att kärleken avskräckes i praktiken i förskolemiljöer är det faktum att den herravälde-baserad samhälle som vi lever i handlar om kontroll, om att välja säkerhet/trygghet framför risk, om likhet över mångfald ... och att kärlek, professionell eller intellektuell, representerar ett hot mot status quo ... det medför förmågan att arbeta igenom vår rädsla, som är en process som gör att vi kan komma närmare, dela värden, skapa en jämlik och meningsfull gemenskap ... det finns makt i att den typ av makt som är svårare att diktera eftersom social rättvisa kommer att prioriteras framför överensstämmelse. " På ett sätt är detta engagemang ... att engagera sig med världen är en kärlekshandling. Engagemang i denna mening är interaktion med världen i ett tillstånd av kärlek och glädje. Engagemang är lyssnande också. I går skrev jag att lyssna var som kärlek. Du ser hur orden är sammankopplade, trådar sammanvävda för att skapa en helhet. Jag avslutar detta ordutforskning (långt ifrån utmattad) med följande citat av Mae Jemison (astronaut) De övningar vi gör, där du ber barnen att memorera saker, fungerar inte. Det som fungerar är att engagera dem och låta dem göra saker och upptäcka saker.