• Suzanne Axelsson

Markers' Explorations - Tuschpennans utforskningar

This post was written by Roberta Pucci as a part of the #GrammarofDrawing project together with Nona Orbach and myself. A Swedish translation can be found here after the English. The links to translations in Italian and Hebrew can be found at the bottom.

They are in almost every home, school and backpack. They are attractive and easy to use. It is not necessary to “draw something”, that is representing something recognizable (just a reminder for those who get stuck with I can’t draw or I don’t know what to draw). How many types of points, lines and marks can be invented? In how many ways and patterns can these signs be placed on the sheet of paper?


How many ways can we cover an area with colour or create a shape?


Try to explore all the possible movements of your wrist, hand, arm and observe the traces left by the marker during the movement. You can also move or rotate the sheet of paper below.


Each sign can be repeated creating various types of textures, thinning out or thickening the signs that compose the texture. What is gradually taking shape in the sheet of paper, will probably give us new suggestions for continuing the work.


How many ways can points and lines interact? A point is a moving line, or as Paul Klee said, “a line is a point going for a walk”?


What is the difference between drawing through colored lines and drawing through patches of colour?


Who leads: the eye, the hand or the idea? Does a colour “call” the other one?


In my studio, next to the markers, there is a box with small sheets of paper: some of them are already drawn on (and eventually joined together, like in the picture above). In some situations, where the participants do not know what to draw and need a stimulus for starting the process, this “kit” can be a useful support, providing a starting point easier than a large white sheet.



The setting and the way of presenting materials is an important aspect that can affect the creative process as well. How are the various colour shades presented? Are they all visible? In the case of a group, how do members have access to them? Also the container itself can influence the perception of the content. From which container would you prefer to take a marker (between the ones above) and why? You can find more about this topic in the post “Container and Contained” by Nona Orbach.



I noticed that sometimes, in groups where the markers are placed in jars in the centre of the table, the colours are not carefully chosen and the markers are not put back, scattering all over the table. By offering the markers in the centre of the table, on a long folded strip of thick paper, these inconveniences disappear by themselves. The paper strips are also very easy to fold or carry. If the markers are displayed on a shelf or used by one person at a time, shorter strips can be available for placing the chosen colours.


As Nona Orbach and Lilach Galkin wrote in “The Spirit of Matter”, The main characteristic of markers is that it is possible to achieve a nice result without much effort. They offer clean, aesthetic work, and are suitable for ornamental and decorative purposes. There is repetition in the workflow by opening and closing the marker and filling surfaces with short contiguous lines. This is significant for people who are intrigued and organized by ritual and rhythm. There is not much need for hesitation when working with markers; they afford pleasure from an easily created aesthetic outcome.

Finally, I would add that a marker’s sign can not be erased: this can be a bit frightening for some adults or older children that want to get a “nice” work. But after a while, letting go of these expectations can be very liberating and releasing, precisely because there is no way to adjust what you did, so just let it go!

Now I think you are looking forward to taking a marker and starting your exploration… Enjoy!


På svenska

De finns i nästan varje hem, skola och ryggsäck. De är attraktiva och lätta att använda. Det är inte nödvändigt att "rita något", det vill säga representerar något som känns igen (kom ihåg de som fastnar med “jag kan inte rita” eller “jag vet inte vad jag ska rita”). Hur många typer av punkter, linjer och märken kan uppfinnas? På hur många olika sätt och mönster kan dessa märken placeras på pappersarket?


På hur många sätt kan vi täcka ett område med färg eller skapa en form?



Försök att utforska alla möjliga rörelser av din handled, hand, arm och observera de spår som tuschpennorna lämnar under rörelsen. Du kan också flytta eller rotera pappersarket istället eller samtidigt.

Varje tecken kan upprepas och skapa olika typer av texturer, beroende på olika grader av intensitet eller förtjockning. Det som så småningom tar form på pappret kommer sannolikt att ge oss nya förslag för att fortsätta arbetet.

På hur många sätt kan punkter och linjer interagera? En punkt är en rörlig linje, eller som Paul Klee sa, "en linje är en punkt som går på en promenad"?


Vad är skillnaden mellan att rita genom färgade linjer och att rita genom färgfläckar?

Vem leder: ögat, handen eller idén? “Kallar” en färg de andra?


I min studio, bredvid tuschpennorna, finns en liten låda full med likadana vitpapper, och bredvid denna låda finns några ritade papper (se bilderna ovan). Dessa ritade inspirationsbilder kan sammanfogas på ena sidan för att bilda ett dragspelshäfte, annars lämnas lösa, så att de kan tas individuellt (mycket användbar lösning i en grupp). I vissa situationer var denna idé ett bra stöd, vilket gav en utgångspunkt lättare än ett stort tom papper.


Inramningen och sättet att presentera material är en viktig aspekt som också kan påverka den kreativa processen. Hur presenteras de olika färgnyanserna? Syns de alla? Om det är en grupp, hur har alla tillgång till dem? Även själva behållaren kan påverka uppfattningen av innehållet. Från vilken behållare skulle du föredra att ta en penna från (mellan de ovan) och varför? Du kan hitta mer om detta ämne i inlägget "Container and Contained" av Nona Orbach.


Jag märkte att ibland, i grupper där tuschpennorna placeras i burkar i mitten av bordet, är färgerna inte noggrant utvalda och pennorna sätts inte tillbaka, spridda över hela bordet. Genom att erbjuda pennorna i mitten av bordet, på en lång vikt kartongsremsa, försvinner dessa olägenheter av sig själva. Kartongssremsorna är också mycket lätta att vika eller bära. Om pennorna visas på en hylla eller används av en person i taget, kan kortare remsor finnas tillgängliga för att placera de valda färgerna.

Som Nona Orbach och Lilach Galkin skrev i "Materiens ande" är det främsta kännetecknet för tuschpennor att det är möjligt att uppnå ett snyggt resultat utan större ansträngning. De erbjuder rent, estetiskt arbete och är lämpliga för dekorativa ändamål. Det sker upprepning i arbetsflödet genom att öppna och stänga pennorna och fylla ytor med korta sammanhängande linjer. Detta är viktigt för människor som är fascinerade, och organiserade, av ritualer och rytmer. Det finns inte mycket behov av att tveka när man arbetar med tuschpennor; de ger glädje av ett lätt skapat estetiskt resultat.

Slutligen vill jag tillägga att en tuschpenna mark inte kan raderas: detta kan vara lite skrämmande för vissa vuxna eller äldre barn som vill få ett "fint" arbete. Men efter ett tag, att släppa taget om dessa förväntningar, kan det vara väldigt befriande, just för att det inte finns något sätt att justera vad en gjorde, så det är bara att släppa det!

Nu tror jag att du ser fram emot att ta en tuschpenna och börja din utforskning... Njut!


82 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla