• Suzanne Axelsson

Sagan om Dokumentation...

The Story of Documentation... (In English after the photos)


Dokumentation är en del av enberättelse... en med många lager. Det är berättelsen om barnet, berättelsen om lärandet, berättelsen om leken, berättelsen om undervisningen, berättelsen om lärarna, berättelsen om resurserna, rummet, interaktioner, det lokala området... osv osv


Det är komplext. Och komplexiteten tillåter oss en djupare förståelse.


När vi observerar och dokumenterar barnen, inlärningen osv. måste vi tänka på vem vi dokumenterar för? Föräldrarna? Barnen? Läraren? Myndigheterna?

Vi måste fundera över varför vi dokumenterar, tänker på vad vi fokuserar på - görandet eller lärandet - och hur vet vi skillnaden mellan de två?

Vi måste ta oss tid att överväga vår egen agenda ... hur öppna är vi som lärare för vad som faktiskt händer?


När vi observerar tar dig tid att leta efter strategier som barnen använder för att övervinna en rädsla, ett problem eller en utmaning - tillämpar de dessa strategier vid andra tillfällen... tar andra barn upp dessa strategier och använder dem, förfina dem och göra dem till sina egna?

Hur sprids idéer bland barnen? Härmar barnen varandra för att skapa en känsla av tillhörighet, eller att få vänner eller testa nya idéer? Hur välkomnas denna imitation? om det inte välkomnas positivt, vilka strategier kan du använda för att stödja barnen att förstå att detta är en del av en inlärningsstrategi och inte något att kränkas av. Kan vi ge barn ord som hjälper denna process?

Ord är viktiga i berättelser ...

Och för att ändra hur berättelsen uppfattas måste nya ord introduceras så att barn och vuxna kan se ett nytt perspektiv.

Dokumentation är bron mellan vad vi har gjort och vad vi ska göra ... det informerar oss om riktningen på berättelsen, om vad vi ska göra nästa för att låta lärandet och leken fortsätta ...


Som pedagoger måste vi vara medvetna om att det är omöjligt att dokumentera allt i detalj... istället är det är som att dela en förkortad version av en berättelse - vi måste fatta beslut om vad som är viktigt i berättelsen och vad som inte är det. Att vara medveten om våra val och ha en förståelse för hur detta kommer att påverka historien.


Som lärare forskar vi på barnet som forskar världen - och vi måste komma ihåg att bjuda in barnen i denna process - låt deras ord inkluderas i berättelsen.

Vi måste reflektera över dokumentationen på väggen - är den fortfarande öppen för tolkning, eller är det en slutlig version av historien?

Vi måste också komma ihåg att det som finns på väggen är barnens lärningshistoria berättad av läraren - det är subjektivt.

Hur skapar vi tid för intersubjektivitet - så att barnens och föräldrarnas röster också hörs och vi inte faller i fällan i den "enda berättelsen". Varje barn har många berättelser, varje grupp kombinerar dessa berättelser till nya gemensamma berättelser... alla har värde.



Documentation is a part of storytelling... a many-layered story. It is the story of the child, the story of the learning, the story of the play, the story of the teaching, the story of the teachers, the story of the resources, the room, the interactions, the local area... etc etc....


It is complex. And the complexity allows us a deeper understanding.


As we observe and document the children, the learning etc we have to think about who are we documenting for? The parents? The children? The teacher? The authorities?


We need to consider why are we documenting, think about what we are focusing on - the doing or the learning, and how do we know the difference between the two?


We need to take the time to consider our own agenda... how open are we as educators to what is actually happening?


As we observe take the time to look for strategies that the children are using to overcome a fear, a problem or a challenge - do they apply these strategies in other areas... do other children pick up on these strategies and use them, refine them and make them their own?

How do ideas spread amongst the children? Do the children imitate each other to create a sense of belonging, or to make friends or to test out new ideas? How is this imitation welcomed? if it is not positively welcomed, what strategies can you use to support the children to understand that this is a part of a learning strategy and not something to be offended by. Can we give children words that help this process?

Words are important in stories...

And to change the narrative new words need to be introduced so that children and adults can see a new perspective of the story unfolding.


Documentation is the bridge between what we have been doing and what we are going to do... it informs us of the direction ofthe story, of what to do next to allow the learning and play to continue...


As educators we need to be aware that it is impossible to document everything in detail... it is like sharing an abridged version of a story - we need to make decisions as to what is important in the narrative, and what is not. To be aware of our choices, and to have an understanding of how this will impact the plot of the story.


As teachers we are researching the child that is researching the world - and we need to remember to invite the children into this process - let their words be included in the story.

We need to reflect on the documentation on the wall - is it still open to interpretation, or is it a final version of the story?

We also need to remember that what is on the wall is the children's learning story told by the teacher - it is subjective.

How do we create time for intersubjectivity - so that the children's and parents' voices are also heard and we do not fall into the trap of the single story. Each child carries many stories, each group combine those stories to create a community narrative... all have value.

Interaction Imagination

© 2017 Suzanne Axelsson. Interaction Imagination. Stockholm, Sweden.
suzanne@interactionimagination.com 

  • Blogger - Black Circle
  • Facebook Social Icon
  • Twitter Social Icon