(finns på svenska efter andra sekvens av bilder)
I am a big fan of what is for the most part called risky play, but I have found that the name itself is to some extent limiting the play. Risky play is not about being dangerous, it is a form of safe play where the outcome is not always favourable.
What I ave found is that the word risk, makes far too many people think of danger. it also tends to direct people's attention to a physical play of climbing, tools, jumping from heights etc etc when really it is so much more than this... for most children it is an enormous "risk" to engage in social play, or certain kinds of cognitive play etc... This is why in recent months I have begun to start using the phrase play with uncertain outcomes (this can apply to learning too... learning with uncertain outcomes). The risk is that we don't know how the play will end, rather than an increased chance of injury.
All of the children I have taken care of have been safe, but I have, and they have, not always known the outcome of the play... will it be successful? as intended? without a fall? without a conflict? Sometimes children I have worked with have got a bruise or a scrape, but never anything more serious than that... they have also got scrapes and bruises (as have I) doing absolutely ordinary things that no one would consider "risky play" like walking down a street for example. The number of bruises I have had on my knees due to the fact its not easy as a tall person to sit at tables designed for children are too many to count, or bruises or scrapes from slightly miscalculating walking past something. And as a child the majority of my scraped knees came from running and tripping over my own feet, or something that would for 99.9% of the population not have been deemed as a trip-risk!!
Scrapes and bruises are a part of childhood. They are not something we should be afraid of, or protect our children from... more serious injuries, yes, but scrapes and bruises are big enough to help children learn about their own abilities, the nature of the world, and also small enough not to prevent them from trying again...
If we focus on some play as being risky... we are focussing on the possibility of an injury and therefore there will be many who become wary of tis kind of play. If we reframe that as "uncertain outcome" it means we focus on the play and a myriad of possible directions it could take us.
When my twin daughters were new walkers they had a divide and conquer approach to play... basically they went off in different directions at the play space and made it impossible for m to protect them both from any harm. it also made it impossible for me to lift them onto any equipment, as I knew I could not leave them in a high place and run to the assistance of the other... they could only get to places where they had the capacity to climb. They did have falls, and scrapes and bruises... but by the time they were 18 months old they were also two of the most competent climbers/players at every place space we visited. They had learned their limits, they had built up strength, they had never been hurt too much to put them off and scare them.
This was something I also observed in the AnjiPlay kindergartens.. the children do not start with standing on the giant tubes and walking on them... it is a process to get to that point... of first being inside them, of rolling them, of constructing with them, of learning how to get on them, to getting support from peers, to practising with peers, to master the technique themselves and then to be able to interact and develop the play further together with others...
if we are protecting children from testing out play then they are going to be missing some of these essential steps... if we are lifting children onto things before they are ready we are putting children at risk, it is no longer play with uncertain outcomes but play with a risk of injury. Play is a process. It is how children learn about their own abilities, their body, develop strength and balance, understand how to make risk assessments - in other words get better at predicting those outcomes and making decisions based on that. it is much better children get to practice tis when they are younger, smaller, lighter and less likely to cause serious injury when they fall, or not succeed as they intended.
Play with uncertain outcomes is something we need to plan for to hep children develop their social and emotional skills too. The together paintings, for example, were a safe space to test out their social skills... it was exposing the children to uncertain outcomes... would their peers share with them? paint over their work? collaborate? give them time and space? etc etc This was a place to learn not only how to share, but also how to be patient, how to say no, how to accept a no, how no impacts others etc
Play with uncertain outcomes occurs in the cognitive realm too... daring to try new things, solve problems, to continue with a project even when it did not work the first time (see the film I shared recently on my Instagram TV about children trying and trying again until their project worked, another AnjiPlay example). I have worked with many children who have not dared to draw because they were not certain that the outcome would look the way they wanted it to... and there have been a variety of ways that I have supported children to take the risk and to draw/paint (but that is another story) so what do you think? does play with uncertain outcomes have the potential to encourage teachers and parents to allow children to engage in a more diverse play diet and less likely to limit them in their hope to protect?
Jag är ett stort fan av det som för det mesta kallas riskfyllda lek, men jag har funnit att namnet i sig till viss del begränsar hur vi ser lek. Riskfylld lek (risky play) handlar in om fara, det är en form av trygg lek där resultatet inte alltid är gynnsamt.
Vad jag har upptäckt är att ordet risk gör att alltför många tänker på fara. det tenderar också att rikta människors uppmärksamhet mot en fysisk lek med klättring, verktyg, hoppa från höjder osv osv. när det egentligen är så mycket mer än detta ... för de flesta barn är det en enorm "risk" att delta i social lek, eller vissa typer av kognitiv spel/lek osv ...
Det är därför jag, under de senaste månaderna, har börjat använda frasen lek med osäkra resultat (detta kan också gälla lärande ... lärande med osäkra resultat). Risken är att vi inte vet hur leken slutar, snarare än en ökad risk för skada.
Alla barn som jag har tagit hand om har varit trygga, men jag har, och de har, inte alltid kunnat resultatet av leken... kommer det att bli framgångsrikt? som avsett? utan fall? utan konflikt? Ibland har barn jag jobbat med fått blåmärken eller skrapsår, men aldrig något mer allvarligt än så ... de har också fått skador och blåmärken (liksom jag) när man gör helt vanliga saker som ingen skulle betrakta som "riskfylld lek" som promenader på en gata till exempel.
Antalet blåmärken som jag har haft på knäna på grund av att det inte är lätt som en lång person att sitta vid bord som är designade för barn är för många att räkna, eller blåmärken eller skrapsår från något jag felberäknande promenera förbi. Och som barn kom majoriteten av mina skrapade knän från att springa och snubbla över egna fötter, eller något som skulle för 99,9% av befolkningen inte ha betraktats som en snubbelrisk !!
Skrapsår och blåmärken är en del av barndomen. De är inte något vi borde vara rädda för eller skydda våra barn från ... allvarligare skador, ja, men skrapsår och blåmärken är tillräckligt stora för att hjälpa barn att lära sig om sina egna förmågor, världens natur och också små nog för att inte hindra dem från att försöka igen ...
Om vi fokuserar på att lek är riskabelt ... fokuserar vi på möjligheten till en skada och därför kommer det att finnas många som är försiktiga med denna typ av lek. Om vi förnyar det som "osäkert resultat" betyder det att vi fokuserar på leken och en mängd möjliga riktningar det kan ta oss.
När mina tvillingdöttrar var nya på att gå hade de en "divide and conquer" sätt att leka ... i princip gick de i olika riktningar på lekplatsen och gjorde det omöjligt för mig att skydda dem båda från någon skada. det gjorde det också omöjligt för mig att lyfta dem till någon utrustning, eftersom jag visste att jag inte kunde lämna dem på en hög plats och springa för att hjälpa den andra ... de kunde bara komma till platser där de hade kapacitet att klättra . De ramlade och fick små skador och blåmärken ... men när de var 18 månader gamla var de också två av de mest kompetenta klättrarna på alla lekplatser vi besökte. De hade lärt sig sina gränser, de hade byggt upp styrka, de hade aldrig skadats för mycket för att skrämma dem bort från att prova igen.
Detta var något jag också observerade i AnjiPlay-förskolorna ... barnen börjar inte med att stå på jätte-rören och gå på dem ... det är en process att komma till den punkten ... att först vara inuti dem, att rulla dem, att konstruera med dem, att lära sig ta sig upp på dem, att få stöd från kompisar, att öva med kompisar, att behärska själva tekniken och sedan kunna interagera och utveckla leken vidare tillsammans med andra ..
om vi skyddar barn från att testa lek, kommer de att sakna några av dessa väsentliga steg ... om vi lyfter barn på saker innan de är redo, ställer vi barnen i en risk situation, det är inte längre lek med osäkra resultat men lek med risk för skador. Lek är en process. Det är hur barn lär sig om sina egna förmågor, sin kropp, utvecklar styrka och balans, förstår hur man gör riskbedömningar - med andra ord blir bättre på att förutsäga dessa resultat och fatta beslut baserat på det. Det är mycket bättre att barn får träna när de är yngre, mindre, lättare och mindre benägna att orsaka allvarliga skador när de faller eller inte lyckas som de tänkt.
Lek med osäkra resultat är något vi måste planera för att hjälpa barn utvecklar sina sociala och emotionella färdigheter också. Tillsammans-målningarna, till exempel, är ett trygg aktivitet för att testa deras sociala färdigheter ... det utsatte barnen för osäkra resultat ... skulle deras kamrater dela med dem? måla över deras arbete? samarbeta? ge dem tid och utrymme? osv osv. Detta var en plats att lära sig inte bara hur man delar, utan också hur man är tålmodig, hur man säger nej, hur man accepterar ett nej, hur andra är påverkad av en nej, osv.
Lek med osäkra resultat inträffar också i den kognitiva världen ... vågar prova nya saker, lösa problem, fortsätta med ett projekt även när det inte fungerade första gången (se filmen jag delade nyligen på min Instagram-TV om barn som försöker och försöker igen tills deras projekt fungerade, ett annat AnjiPlay-exempel). Jag har arbetat med många barn som inte vågat rita för de var inte säkra på att resultatet skulle se ut som de ville ha det ... och det har funnits olika sätt som jag har stödjat barn att ta risken och att rita/måla (men det är en annan historia)
så vad tycker du?
har lek med osäkra resultat potentialen att uppmuntra lärare och föräldrar att låta barn delta i en mer mångfaldig lekdiet och mindre benägna att begränsa dem i deras hopp att skydda barnen?