• Suzanne Axelsson

Why do teachers hate mess?

The Joys of messy Art.

Grammar of Drawing: Written by Suzanne Axelsson, translated by Nona Orbach 🇳🇼 and Roberta Pucci 🇼đŸ‡č. Finns pĂ„ svenska efter engelska texten hĂ€r.

Over the years I have seen the benefits of getting messy while exploring with art materials (or really anything). Equally I have seen great numbers of mess averse educators, and owners of schools and preschools that result in limiting children’s ability to play with art materials.

Giving permission to young children (or children of all ages) to fully explore and play means reconciling with mess. The mess is often sensory rich, knowledge rich, socially rich, emotionally rich and eliminating it from the early years and schools is counter productive.

Yes, it does require more work to clean up, but I have frequently found that children also enjoy the cleaning up process, even if it does often make the clean up process take longer - so much learning occurs there. As Roberta has mentioned before, mark making is not just the adding of materials, it is also the removal
 and wiping paint off a table or a floor opens up new opportunities to be creative and discover. Cleaning brushes and pots equally so
 I have yet to experience a child who does not start playing with filling a paint stained pot and start to marvel at the transformations, and sometimes starts “cooking” with the brushes, water and pots, or making magic potions. Long shared sinks are the absolute best for this.

When I have planned for a full sensory experience I plan ahead - how will the children clean themselves - is the sink close by, do I have access to a shower, or should I fill a BIG tub/box of water so the children can clean themselves close by? There are big plastic boxes that work great as makeshift children cleaners, and they have become an exciting part of the whole process. I have towels and everything close by - the children’s clothes are in neat piles ready to put on again.

Everything is set up to minimise problematic transitions, which I know many children can struggle with.

And yes, it can be hard work. Yes, I get quite sweaty as it’s intense. But the rewards far outweigh all of this.

I have been lucky, I have had a shower in the atelier or close by in several settings I have worked at which has meant cleaning children easy.

At the end of every year, the last session in the atelier is the children’s choice. We plan a few weeks ahead what it is they want to do as a group so that I can ensure that we have all the materials we need. Every single year that I have done this - and it is many years - the children have chosen a messy, paint with the whole body experience. Often that last one we play, paint, explore until the paper has disintegrated. Often I recycle, from a sustainability point of view, but this last one they learn about saturation, about the impacts of their moving bodies on wet paper etc

But the joy.

Not only the joy, the dialogues that start as they observe the different qualities of wetness, and how the colours mix, and how they interact with each other, and how it leaves marks on themselves.

There is so much space for the children to learn about consent. Am I allowed to touch someone else and leave traces on them? Do I have the right to say no to someone else, and do I have the strength to say that when I discover I do?

Not all messy art is collective.

It can be small, as children take their brushes and start to paint themselves instead of the paper, and feel the bristles and the coolness of the paint against their skin. Forgetting their paper and what they “were supposed to be doing” and focussing on the delicious sensations of hands and arms transforming.

Although not all children like to get messy. As a mother I have two children who loved to fully experience paint, food or whatever they could make a mess with, and one child who was mess adverse and it became a traumatic experience that would end up in tears and desperation to be clean again. Planning for mess that can include all children is also important so that there is freedom for all the children to artistically explore. And that can simply be provided for. Either using utensils when others are using hands, or using gloves or laying a piece of plastic bag over the top of paint for them to spread it around. Taking the time to understand how the activity will be experienced by all the children can make it less emotionally messy.

Some places I have worked at have had strict rules about getting floors and walls and furnishings messy and I had to be creative in my thinking about how can I make this kind of freedom with art materials be available to the children without causing problems for myself.

I have spread out old sheets, or shower curtains etc on floors to protect them from spills so that I did not have to hover over the children to ensure they painted “sensibly”. Making sure children had access to cleaning facilities was important. Sometimes designs are not perfect and the sinks have been placed in another room from where we paint, and there is that risk of letting a child go themselves to clean up, possibly leaving a trail on the way - or leaving the group to fend for themselves for a few minutes
 unless I am dictating when everyone can leave, and that just doesn’t sit well with me. I find having a bucket of water and a towel with me in the water free art room can be of service to get the worst off, and then allow the child to wash off the rest.

I am also choosing art materials that will easily wash out, or wipe off too - so that the children can maximise the experience. So my adult choices within my context are crucial - they can make the difference between the children being able to have greater or lesser freedom in their art explorations.

Parents are another barrier sometimes, and having dialogues about the benefits of messy art and exploration I have found is very useful, as well as letting them know which days we are playing with art materials and that they should send their children in clothes that are OK to get messy. I have even put clothes into the school washing machine when I know that families struggle with having enough clothes or access to laundry facilities.

My own children had special paint clothes when they were preschoolers so that they could freely explore when doing art without any anxiety for getting their clothes messy (the idea was they could wipe their paint covered hands on their clothes) and so that aprons etc did not get in the way of their creativity - some of these plastic aprons can limit movement, or sound or smell strange which can be off-putting for some children. Children with anxiety for mess, sometimes because they are afraid of what their parents will say, and some because they do not like being messy themselves all need to be met with genuine respect so that they can be helped through the anxiety so they can experience creative joy. Dialogues with parents, protective layers, or extra clothes to change into can all be of help.

In the mess there is maths, there is writing, there is joy, there are social interactions, knowledge-building. It is so much more than just a mess. There is also that freedom that we have been referring to in our writings about scribbles. This messy freedom is not always accessible in every child’s home, so providing for it in preschools, kindergartens and schools is technically a necessity. The next post will take a closer look at what messy art is.

Varför hatar lÀrare nÀr det Àr rörigt/kladdigt?

GlÀdjen med rörig/kladdig konst.

Under Ärens lopp har jag sett fördelarna med att bli rörig och kladdig nÀr jag utforskar med konstmaterial (eller egentligen vad som helst). LikasÄ har jag sett ett stort antal pedagoger och huvudman/rektor som avskyr stök sÄ mycket att det leder till att barns förmÄga att leka med konstmaterial begrÀnsas.

Att ge förskolebarn (eller barn i alla Äldrar) tillÄtelse att utforska och leka innebÀr att försonas med röran. Röran Àr ofta sensoriskt rikt, kunskap rikt, socialt rikt, kÀnslomÀssigt rikt och att eliminera det frÄn de första Ären och skolor Àr kontraproduktivt.

Ja, det ofta krÀver mer arbete att stÀda upp, men jag har upptÀckt att barn ocksÄ tycker om stÀdningsprocessen, Àven om det ofta gör att stÀdningsprocessen tar lÀngre tid - sÄ mycket lÀrande sker dÀr. Som Roberta har nÀmnt tidigare, att skapa mÀrke inte Àr bara att lÀgga till material, det Àr ocksÄ att ta bort material... och att torka av fÀrg frÄn ett bord eller ett golv öppnar nya möjligheter att vara kreativ och upptÀcka. Att rengöra penslar och burkar lika mycket... Jag har Ànnu inte upplevt ett barn som inte börjar leka med att fylla en fÀrg-flÀckad burk och börjar förundras över förvandlingarna, och ibland börjar "laga mat" med penslarna, vattnet och burkarna, eller göra trolldryck. LÄnga handfat dÀr flera kan diska tillsammans Àr det absolut bÀsta för detta.

NÀr jag har hÄller en full sensorisk upplevelse planerar jag i förvÀg - hur ska barnen tvÀtta sig sjÀlva - finns handfatet i nÀrheten, har jag tillgÄng till dusch eller ska jag fylla ett barnbadkar/lÄda med vatten sÄ att barnen kan tvÀtta sig i nÀrheten? Det finns stora plastlÄdor som fungerar utmÀrkt som provisoriska badkar till barn, och de har blivit en spÀnnande del av hela processen. Jag har handdukar och allt i nÀrheten - barnklÀderna ligger i prydliga högar redo att ta pÄ sig igen. Allt Àr upplagt för att minimera problematiska övergÄngar, som jag vet att mÄnga barn kan kÀmpa med. Jah har haft tur att pÄ nÄgra förskolor jag har arbetat pÄ har det funnit en dusch vid, eller nÀra, ateljén. Det verkligen underlÀttar nÀr vi mÄlar med hela kroppen.

Och ja, det kan vara hÄrt arbete. Ja, jag blir ganska svettig eftersom det Àr intensivt. Men belöningarna uppvÀger allt detta.

I slutet av varje Är Àr den sista tillfÀllet i ateljén alltid barnens val. Vi planerar nÄgra veckor framÄt vad det Àr de vill göra som grupp sÄ att jag kan se till att vi har allt material vi behöver. Varje Är som jag har gjort det hÀr - och det Àr mÄnga Är - har barnen valt en kladdig-fÀrg-pÄ-hela-kroppen upplevelse. Ofta vi leker, mÄlar, utforskar tills papperet har sönderfallit. Jag Ätervinner ofta, ur hÄllbarhetssynpunkt, men den sista lÀr de sig om mÀttnad, om pÄverkan av deras rörliga kroppar pÄ vÄtt papper etc.

https://www.youtube.com/watch?v=HvF-TzzWzvk (eller se ovan)

Men glÀdjen.

Inte bara glÀdjen, dialogerna som startar nÀr de observerar de olika egenskaperna hos hur blött det Àr, och hur fÀrgerna blandas, och hur de interagerar med varandra, och hur det sÀtter mÀrken pÄ dem sjÀlva.

Det finns sÄ mycket utrymme för barnen att lÀra sig om samtycke. FÄr jag röra nÄgon annan och lÀmna spÄr pÄ dem? Har jag rÀtt att sÀga nej till nÄgon annan, och orkar jag sÀga det nÀr jag upptÀcker att jag inte gillar det?

All rörig/kladdig konst Àr inte kollektiv.

Den kan vara liten, barn tar sina penslar och börjar mÄla sig sjÀlva istÀllet för pappret och kÀnner penseln och fÀrgens svalka mot huden. Att glömma deras papper och vad de "skulle göra" och fokusera pÄ de lÀckra kÀnslorna av att hÀnder och armar förvandlas.

Alla barn gillar att bli kladdiga. Som mamma har jag tvÄ barn som Àlskade att till fullo uppleva fÀrg, mat eller vad de nu kunde göra oreda med, och ett barn som inte gillade att bli kladdig och det blev en traumatisk upplevelse som skulle sluta i tÄrar och desperation att bli ren igen. Att planera för röra/kladd som kan inkludera alla barn Àr ocksÄ viktigt sÄ att det finns frihet för alla barn att konstnÀrligt utforska. Antingen anvÀnder barnet redskap nÀr andra anvÀnder hÀnderna, eller anvÀnder handskar eller lÀgger en bit plastpÄse eller dylikt över toppen av fÀrgen sÄ att de kan sprida det runt. Att ta sig tid att förstÄ hur aktiviteten kommer att upplevas av alla barn kan göra det mindre kÀnslomÀssigt rörigt.

Vissa stÀllen jag har jobbat pÄ har haft strikta regler dÀr golv, vÀggar och möbler fick inte bli rörig och jag var tvungen att vara kreativ i mina funderingar om hur jag kan erbjuda den hÀr typen av frihet med konstmaterial till barnen utan att orsaka problem för mig sjÀlv.

Jag har spridit ut gamla lakan, eller duschdraperier etc pÄ golven för att skydda dem frÄn spill sÄ att jag inte behövde svÀva över barnen för att sÀkerstÀlla att de mÄlade "förnuftigt". Det var viktigt att se till att barn hade tillgÄng till tvÀtt-möjligheter. Ibland Àr förskolans design inte perfekt och diskbÀnkarna har placerats i ett annat rum dÀr vi mÄlar, och det finns en risk att om en lÄta ett barn gÄ sjÀlv för att tvÀtta sig, lÀmna ett de spÄr pÄ vÀgen - eller tar chansen att lÀmna gruppen att klara sig sjÀlva i nÄgra minuter.

Jag tycker att det kan vara till hjÀlp att ha en hink med vatten och en handduk med mig i det vattenfria ateljén för att ta bort det vÀrsta, och sedan lÄta barnet tvÀtta av sig resten.

Jag vÀljer ocksÄ konstmaterial som lÀtt kan tvÀttas ur, eller torkas av ocksÄ - sÄ att barnen kan maximera upplevelsen. SÄ mina vuxna val inom mitt sammanhang Àr avgörande - de kan göra skillnaden mellan att barnen ska kunna ha större eller mindre frihet i sina konst utforskningar.

FörÀldrar Àr en annan barriÀr ibland, och att ha dialoger om fördelarna med kladdig konst och utforskande Àr mycket anvÀndbart, liksom att informera dem vilka dagar vi leker med konstmaterial och att de ska skicka sina barn i klÀder som Àr OK att kladda i. Jag har till och med lagt klÀder i förskolans tvÀttmaskin nÀr jag vet att familjer kÀmpar med att ha tillrÀckligt med klÀder eller tillgÄng till tvÀttmöjligheter.

Mina egna barn hade speciella mÄlarklÀder nÀr de var förskolebarn sÄ att de fritt kunde utforska nÀr de gjorde konst utan nÄgon Ängest för att fÄ flÀckar pÄ sina klÀder (tanken var att de kunde torka av sina fÀrg-tÀckta hÀnder pÄ sina klÀder) och sÄ att förklÀden etc inte kom i vÀgen för deras kreativitet - vissa av dessa plastförklÀden kan begrÀnsa rörelser, eller lÄta eller lukta konstigt, vilket kan vara störande för vissa barn. Barn med Ängest för kladd och/eller flÀckar, ibland för att de Àr rÀdda för vad deras förÀldrar ska sÀga, och vissa för att de inte gillar att vara kladdig/flÀckig sjÀlva, behöver alla mötas med genuin respekt sÄ att de kan hjÀlpas igenom Ängesten för att de kan uppleva kreativitets glÀdje. Dialoger med förÀldrar, skyddande lager eller extra klÀder att byta till kan vara till hjÀlp.

I röran/kladd finns det matematik, det finns skriftsprÄket, det finns glÀdje, det finns sociala interaktioner, kunskaps byggande. Det Àr sÄ mycket mer Àn bara en röra/kladd. Det finns ocksÄ den friheten som vi har hÀnvisat till i vÄra inlÀgg kring klotter. Denna stökiga och kladdiga friheten Àr inte alltid tillgÀnglig i alla barns hem, sÄ att tillhandahÄlla den i förskolor och skolor Àr tekniskt sett en nödvÀndighet.

Det nÀsta inlÀgget kommer att titta nÀrmare pÄ vad rörig/kladdig konst Àr.

1 162 visningar0 kommentarer

Senaste inlÀgg

Visa alla